Helkroppsscanning - så fungerar det!03 May 2010

Det har på senare tid förekommit en mängd mer eller mindre informationshaltiga inlägg i media rörande helkroppsscanning i flygplatssäkerhetskontroller. Vi på CSG och CSG Technical Solutions marknadsför flera olika typer av helkroppscanners tillsammans med vår övriga flygsäkerhetsutrustning och svarar gärna på alla typer av frågor runt helkroppsscanning.

Tre tekniska lösningar

Helkroppsscanning (eller Whole Body Scanning som det heter på engelska) sker i dagsläget med en av tre tekniska lösningar, alla med sina för- och nackdelar.

Backscatterröntgen:

En svag röntgenstråle riktas mot den undersökte. Strålen tränger igenom kläder men studsar mot alla fasta material, såsom kroppen eller dolda föremål som bärs under kläderna.

Den här metoden producerar den bästa bildkvaliteten vilket är en fördel säkerhetsmässigt men kan anses som integritetskränkande av den undersökte. De stråldoser som används är mycket små och motsvarar ungefär två minuters flygtid men kan trots detta orsaka oro. Backscatterröntgen anses allmänt vara den bästa lösningen för flygplatser eftersom den både producerar skarpare och mer lättolkade bilder och dessutom gör det på en bråkdel av tiden de andra lösningarna kräver. Backscatterröntgen är sannolikt den enda av dessa lösningar som skulle ha hitta bomben som passerade Schiphol-flygplatsen mellan jul och nyår med den så kallade ”Kalsongbombaren”.

Aktiv millimetervåg:

En stråle av millimetervågor (radarvågor i terahertzbandet) riktas mot den undersökte och studsar precis som vid backscatterröntgen mot kropp och föremål. Bilden blir otydligare än vid röntgen, men tillräckligt tydlig för att integritetsfrågan skall vara aktuell. Genomsökningen tar relativt lång tid.

Passiv millimetervåg:

Varma föremål, såsom människokroppen, sänder ut små mängder strålning inom terahertzbandet vilka kan uppfattas av en passiv scanner. Bildkvaliteten är tillräcklig för att en dator skall kunna upptäcka avvikelser orsakade av föremål placerade mellan kroppen och scannern och därmed larma för dolda föremål under kläderna. Bilden är sådan att inga integritetsproblem kan uppstå.

Integritet

En av de frågeställningar som aktualiserats i debatten kring helkroppsscanning är den om integritet. Främst handlar detta om scanning av barn men även kulturella frågor och religiösa aspekter kan påverka hur passagerare reagerar på en helkroppsscanning. De maskiner som används i dag har alla någon form av integritetsskydd, från automatisk suddning av känsliga åtgärder till att intressanta områden markeras på en ritad bild istället för att den faktiska scanningsbilden visas. Säkerhetsmässigt är den förmodligen bästa lösningen att operatörer får se en så skarp bild som möjligt, men att detta sker i et avskiljt rum så att varken passagerare eller personalen i säkerhetskontrollen har tillgång till de skarpa bilderna.

Men frågan som lyfts i medierna hanterar inte integritetsproblemen som innefattar den nuvarande formen av flygplatskontroll. Vid min senaste resa var det en flicka i treårsåldern som blev genomsökt och ”visiterad” genom en klassisk handsökning. Frågan är om inte den typen av kontroll är värre ur ett integritetskränkande perspektiv, både med hänsyn till ålder, kön och religion. Dessutom genomförs den här typen av kontroll inför publik, dvs. övriga passagerare.

Själv vet jag vad jag föredrar – jag ställer mig hellre framför en maskin än låter okända personer klämma och känna på min kropp. Även om jag nu också råkar vara part i målet!